Consent Mode v2 förklarat: så påverkas din data

Consent mode v2 är Googles system för att låta spårningen rätta sig efter vad besökaren har samtyckt till. De tekniska detaljerna, inklusive samtliga signaler, står i Googles utvecklardokumentation om consent mode. När någon tackar nej till cookies skickar sajten signaler som talar om för Googles taggar vad de får och inte får göra. Sedan 2024 kräver Google att sajter med besökare i EU har detta på plats för att annonsfunktioner som remarketing och konverteringsmätning ska fungera fullt ut.

Varför kräver Google consent mode v2?

Google sitter mellan två krav som drar åt olika håll. Annonsörer vill mäta allt, och EU-reglerna kräver samtycke innan något sparas i besökarens webbläsare. Consent mode v2 är Googles lösning på det: ett standardiserat språk mellan din samtyckesbanner och Googles verktyg.

Konsekvensen av att strunta i det är konkret. Utan signalerna vägrar Google använda data från EU-besökare till remarketinglistor och personaliserade annonser. Kör du Google Ads utan consent mode v2 slutar delar av kontot fungera, och du får inget felmeddelande om saken. Det blir bara tyst. Behöver du hjälp att reda ut vad som faktiskt är igång i ditt konto gör jag sådana genomgångar som webbanalys och spårning.

Vilka signaler skickas?

Fyra signaler är kärnan. Var och en är antingen beviljad eller nekad, beroende på vad besökaren valde i bannern:

• ad_storage styr om cookies för annonsering får sparas
• analytics_storage styr om cookies för statistik får sparas, alltså det GA4 behöver
• ad_user_data styr om användardata får skickas till Google för annonsändamål
• ad_personalization styr om datan får användas till personaliserade annonser

De två sista är nyheterna i version två. De handlar mindre om cookies och mer om vad Google får göra med datan i efterhand. I praktiken sätter samtyckesverktyget alla fyra utifrån besökarens val, och hur den kopplingen ska göras rätt finns steg för steg i Cookiebot och GA4.

Vad är skillnaden mellan basic och advanced?

I basic-läget laddas Googles taggar inte alls förrän besökaren samtyckt. Tackar någon nej skickas ingenting. Det är enkelt att förstå och enkelt att förklara, men du förlorar all information om dem som nekade.

I advanced-läget laddas taggarna alltid, men utan samtycke skickar de bara anonyma signaler utan cookies, så kallade pings. Ingen identifierare, ingen profil, bara ett livstecken om att en sida visades eller en konvertering skedde. De här pingarna använder Google som underlag för modellering.

Vilket läge som är rätt för dig är delvis en juridisk bedömning, och den lämnar jag till jurister. Teknikerns perspektiv på den gränsdragningen har jag samlat i inlägget om GDPR och Google Tag Manager.

Vad är modellerad data?

När en del besökare nekar uppstår hål i datan. Modellering är Googles sätt att fylla hålen: utifrån beteendet hos dem som samtyckte uppskattar Google hur de som nekade sannolikt betedde sig. I Google Ads modelleras konverteringar. I GA4 kan även beteendedata modelleras, men bara om du kör advanced-läget och har tillräckligt med trafik. Google har trösklar för när modelleringen slår igång, så på mindre sajter händer ofta ingenting alls. Då är datan du ser helt enkelt de som tackade ja.

Modellerad data märks inte ut rad för rad i rapporterna. Du kan alltså inte peka på en siffra och säga om den är uppmätt eller uppskattad. Det är bra att veta när någon undrar varför siffrorna rörde sig utan att sajten ändrats.

Vad ser jag i GA4 när många tackar nej?

Färre användare än du faktiskt har, kort sagt. Jämför du GA4 med orderlistan i butiken eller inkorgen med formulärsvar ser du gapet direkt. Trafikkällorna blir också skevare, eftersom bortfallet sällan är jämnt fördelat över kanalerna. Hur GA4 ska vara uppsatt i grunden för att resten ska gå att lita på beskrivs i GA4-guiden.

Det viktiga är att skilja på trasig mätning och samtyckesbortfall. Trasig mätning ska lagas. Samtyckesbortfall är ett normalt tillstånd som du hanterar genom att känna till det och räkna med det när du läser rapporterna.

Mitt råd: öppna sajten i ett inkognitofönster med Googles Tag Assistant igång och kontrollera att signalerna står som nekade innan du svarat i bannern, och att de slår om när du samtycker. Det tar fem minuter och avslöjar de flesta felkopplingar jag stöter på.